Ibland.. helt plötsligt slår det mig vad som verkligen har hänt. Ångesten kryper sig inpå och jag blir ledsen och frustrerad över orättvisan. Önskar att man kunde dra tillbaka tiden och göra allting bra igen. Göra det till det normala! Så att alla dina nära som är kvar inte behövde gå igenom detta. Det är värst för dem som lämnas kvar..

En ängels vingar måste få släppas fria. Jag tänker på dig, din familj och dina vänner. Jag lärde aldrig känna dig ordenligt men det lilla som jag fick ta del av i ditt liv gör mig evigt tacksam. Du var som en solstråle, fylld av glädje och liv.


Livet är skört, vi borde ta vara på den tid vi får...





På söndag är det fars dag, numera har jag ingen koll på sådant! Man ska uppvakta sina nära och kära på ren impuls tycker jag. Visa hur mycket de betyder för en och att man är tacksam över att man har dem. Det går inte en dag utan att jag tänker på min älskade pappa! Saknaden avtar inte, den blir bara större. Minnet av honom lever vidare inom oss och vi får vara glada för den tid vi fick tillsammans..